Det börjar bli överväldigande nu. Drömresan. Undrar om det bara är jag som kan få ett enormt tryck över bröstet av något jag verkligen vill och ser fram emot? Kunde bara sova tre timmar mellan fredagsnatten till lördagen därav och vaknade mitt bland de tre och tänkte “det är såhär det måste kännas när man vinner en svimfärdig stor summa på lotto”. Men alltså, det är inte synd om mig. Jag klagar absolut inte. Är bara fantastiskt nervös på ett galet sätt.

Om jag hade varit kristen är det här som att möta Gud.

Både jag och Kyssling har lite klädbesvär efter insikten om vilka flådiga restauranger vi kommer dinera på, det kanske inte passar sig så väl att sitta i mysbyxorna liksom, hihi. Dessutom “behöver” jag klä upp mig varje dag, närmare Frälsaren i min surrealisttro än så här kommer jag inte och då vill jag vara vacker. Helt enkelt.

21:26

Oh, oh, jag glömde! Min kära mormor är kanske lite vimsig såhär på äldre dagar men kommer ihåg dåtiden som om den vore nu och när mor berättade om min stundande resa berättade mormor i sin tur om några bekanta konstintresserade till henne som åkt till Dalís hemland. Där hade de t r ä f f a t the man himself som tog emot dem - iklädd bara nattskjortan

Och sedan detta, det här är så fint så jag vet inte var jag ska ta vägen. Ih, nu åker vi snart! Ja om inte vulkaner vill annat förstås.

Trackback URL | Comments RSS