Apr 21 2010
Vinden har kanske vänt?
Med huvudet fyllt av snor och is i magen sitter jag här och undrar hur saker och ting ser ut om exakt en vecka, exakt denna tid.
A) jag sitter här efter en förhoppningsvis frisk dag på arbetet och tänker på allt som kunde ha varit annanstans om det inte vore för naturkrafter.
B) jag sitter med min kärlekshälft på restaurang Mimolet, strax bakom Hotel Llegendes i Girona och intar en lite senare dinering.
Det är lite hjärnroulette det här! Kommer vi? Kommer vi inte? Kanske får vi inte besked förrän vi står där på Arlanda innan avgång, färdigpackade och klara. Dagens mest lugnande skrivna var i alla fall ett lovord om resan ställes in, betalas pengar åter alternativt blir man erbjuden plats på kommande höst likadana temaresa. Så egentligen behöver man inte bry sig så väldans. Livet är fint ändå. Det är som igår när jag betalade in nittiotusenniohundranittiofyra pengar till allas vårat Skatteverk, vilket onekligen är en ginourmous summa pengar. Men jag hade räknat med hundra lax och nu blev det “bara” nittio, så på så sätt kan man glädjas med det och samtidigt pusta ut som en ordentlig god medborgare.
I vilken riktning än kastbyarna rör sig är existensen självt att ha fått evig blåst i seglen.
En av mina favorittavlor med Dalí.
Min egna fotografiska tolkning av orginalbilden (gjord i gymnasiet) med lite ägg, ketchup, hushållspapper med mera.
De där bilderna som du skapade a la dali - temat, dem glömmer jag ALDRIG!
Håller med Veronca, den bilden är alldeles förstummande. Och du var bara i gymnasieålder när du skapade dem, tänk vad du skulle kunna göra om du plockade upp fotograferandet igen. Strålande Månlola!