Tillbaka till verkligenheten. Det betyder arbete, work ’til you drop. Ännu en månads chans att tjäna extra. Det är dumt att förkasta sådana tillfällen. Resan ligger som ett trevligt minne i bakhuvudet som jag försöker plocka fram dagligen, men för att vara ärlig är jag lite eftersemester-låg. España tog fram det bästa av mig, jag hittade mig själv igen. Kände mig fin varje dag, och fick uppleva dröm på dröm (det kommer skrivas mer om denna så snart jag orkar). Ja, det känns lite abrupt nu, tillbaka till ett kyligt Sverige, där tiden liksom inte räcker till, åter i samma mönster. Men det blir nog bättre. Klart det blir!  Dessutom finns planer att fara och flyga återigen fast till Santorini lite senare, jag och min 2.0-man (som med andra ord klarat något bara 0.7 % som gör det lyckats med!).

Idag har jag, efter en trevlig halvdag på arbetet, sett en underbart vacker, nog så hjärtslitande men framför allt tårdrypande film med min syster V. Åh:

Den här tömde mitt saltvattenförråd…

Snart ska jag skriva om mitt livs resa, där gnistrande souvenirer blev ett måste, smyckade minnen för all tid. Jag vandrar fortfarande kvar i ett enda drömtöcken. Borta i Dalíland fann jag åter mig själv och svävade bland moln. Bortom hjärterotens allra finaste ord nöjd med att jag fick dela upplevelsen med min älskade.