Följ min blogg med bloglovin

DAG 1

“Flyg från Stockholm Arlanda till Barcelona. Busstransfer direkt till charmiga staden Girona (1.30 minuter). Under bussresan info om Salvador Dalíturen. Check in på hotel Llegendes de Girona. Middag och välkomstdrink. Girona - de fyra flodernas stad - är ett historiskt center vilket domineras av medeltida byggnader och minnen från romare, araber och judar.”

Bild lånad från google.

PS. jag har inte tränat sedan i tisdags. Fånig ursäkt kan härmed skrivas - jag vet inte hur man tar på playstation efter att vi har en ny fjärrkontroll till denna. Mina tekniska brister är således uppenbara. Kyssling har gått ned 4 kilo och jag vet inte alls om jag dalat eller bara står stilla. Kanske lite plattare om magen? Dunno. DS.

PS 1. Kvällsarbete är likamed förlängd helg! Ledig tre dagar, så oerhört skönt. Och som jag längtar till morgondagen då Kyssling planerat för en Cohenbrothershemmabiomyskväll med mig. Vi ska frossa i Fargo, Arizona Junior och tacopizza. Fredagar kommer därmed utnämnas som dagen då man inte behöver hålla sig till diet utan får och kan kasta i sig vad som helst. DS 1.

Älskar denna!

Jag har kidnappat min egen sömnfantasi till verkligheten. Ett uppbyggt luftslott inklusive allt. Fem dagar, jag säger eder, fem dagar i paradiset. En arbetsvecka (om man räknar så) i Salvador Dalís fotspår. Där han brukade äta, ska jag äta. Det han brukade beställa för sitt matintag, ska jag beställa ur hans favoritmeny. Där han lyxigt bott, ska jag bo. Över hans döda kropp ska jag gå, ty han ligger begraven under hans alldeles egna teatermuseum i vilket jag ska tappa hakan och kanske gråta en skvätt för alla vackra geni(pensel)drag, jag ska besöka Galas slott, jag ska få se huset han själv bodde i. Och som pricken över just i, en heldag kommer gå åt i Barcelona där jag tänker drunkna i Gaudís storslagna arkitektur med la Sagrada familia.  Bland annat. En resa lika storslagen i plånboken som i huvudet. Jag var rik en gång, sedan slösade jag, på ting jag knappt kommer ihåg. Därför får denna resa vara värd varenda korvöre, ett litet “straff” för alla pengar som föll bort i glömska, ett fantastiskt etsat minne på hjärnbarken för all framtid.

Det började med denna, Christ of St John of the Cross - min livslånga dedikation till surrealismens allra tokigaste målargalning. Jag gick i högstadiet, mitt tillvalda ämne “ord & bild” på vilken lektion jag bläddrade efter något att måla av, och föll som en fura för denna, helt betagen av skuggspelet, av den högst ovanliga vinkel han lyckats porträttera. Åh.

Meningen var att jag skulle utvärdera träningsveckan som gått. Jag menar, förutom mina dagliga tiominutersövningar framför de största förlorarna har jag även gått till Östermalms muskulära tajta träningshak, där man helst vill sminka sig innan motionspassen - Balance. Jag fick äran att gå dit med en väninna. Ett fristående pass på stället kostar egentligen 200 SEK, vilket är helt galet enligt mig. Vi gick på ett kettlebellspass där tränaren uttryckligen lät berätta att denne inte alls ville vara där egentligen. Monotoma rörelser, ingen variation. Till skillnad mot en av Rysslands främste kettlebellsanvändare Pavel, sa tränaren till alla som valde de mindre tunga kettlebellsen att det skulle göra dem mer skada än nytta och att man hellre då skulle ta de tyngre. Betänk då att det var många nybörjare. Tänk om man hade betalat 200 spänn för att höra på en massa okunskapens ord hos en helt omotiverad tränare. Vilken besvikelse!  

Nå, där sätter jag nog aldrig foten igen. Snygga, fräscha lokaler dock.

Har jag gått ned något under veckan som gått?
Det vet ingen. Mitt vårat Wii-fit plus är för tillfället urkopplat på grund av nyinköpt hemmabiosystem, och det är balansbrädan som är den enda sak som kan mäta min tyngd. Mitt födointag har inte varit av den mest nyttiga sorten heller, Kyssling föreslog till exempel en amerikaniserad hemmabiokväll med The Simpsons - the movie och Jelly Beans samt Macaroni and Cheese… ooops. Men, skam den som ger sig och imorgon börjar min andra träningsvecka, denna gång med 20-minuterspass.

Efter mina arbetsdagar på det mest kritiska av ställen där en del små (tyvärr senast veckan som gick) får vingar känner jag mig oerhört tacksam för livet. Jag är så glad att just jag får leva, vara med om detta. Livet är fantastiskt. Och skört. Att ta vara på var dag känns helt rätt, leva livet fullt ut. Dags för lite livliga drömmar. Kram och godnatt.

Över en natt blev jag kvinnlig, mina underkläder ser rött. Pluffsmage och citronhumör (som inte gått över än :D) fick mig att vakna, för att sedan muttrande somna om. Därav ingen morgonträning. Fan!

Men!

Jag tog igen den nu på kvällen. Det handlar fortfarande om tio ynka minuter, så få att det vore skamligt att avstå.
Vad: Biggest Loser 30-days jump start.
Nivå: Vecka 1, tisdag, upper body.
Tidsåtgång: 10 minuter. 
Redskap: dig själv, pilates/gymball, vikter (hade mina futtiga 1-kilos, haha).

Jag gillar den familjära känslan i Biggest Loser, man kan se ut lite hur som helst, göra övningarna utan full perfektion, för det är sådan gruppen ser ut genom rutan. De har alla varit för stora en gång i tiden och jag tror deras erfarenhet av detta inger en känsla av omöjlighetens möjlighet.

En peppmotionslåt:

På arbetsplatsen idag hörde jag tårar som skar sig igenom hela bröstet och trodde andefattighet på liten varelse tillstött. Så skönt att jag hade fel.

Måste drömma nu.

Det var måndag morgon, mobilen signalerade en tidpunkt om 05.50 för att ta sig upp ur den alltför härliga sovmöbeln. Men se varken hjärna eller kropp var speciellt med på noterna. Kroppen gjorde sig tyngre än den var och hjärnan upprepade ett negativt mantra: “nej, nej, nej, nej”. Men se det är här ångesten gör sig som bäst då det är den som mer eller mindre tvingar de humana morgontidiga sinnerna att bryta sitt mönster.

Klockan 06.10. Drar på mig galet trasiga träningsshorts och en tröja som sitter för tajt och blivit för kort om magen, håret i en megaknut, rödmosigheten i ansiktet strålar. Dricker en mun vatten, knäpper på Playstation och stirrar på den nya enorma 46-tumsteven. Och där står de, de största förlorarna:

Den lilla späda varelsen i det rosa linnet är Alli som vann Biggest Loser en säsong. Hon gick ned typ 60 kilo eller om det var mer än det. Måndagen till ära börjades med ett cardiopass.

Vad: Biggest Loser 30-days jump start.
Nivå: Vecka 1, måndag, Cardio level 1
Tidsåtgång: Minimal. 10 minuter (ändå svettas man som en som svettas mycket!).  
Redskap: dig själv och ditt jag.

Sedan åkte jag till plåsterhuset, “glad” över att det var lite mer människor på mottagningen. Hade trevligt.

Åter hemma och jag hittade ett lejontassbadkar i miniatyr i min brevlåda. Skickad till mig från min fina före detta arbetskollega inom hjärnskrynkelverksamheten. Så himla fint och vad glad jag blev.

Upplyst eldkar, åh.

Sedan var det dags för rörelse igen, det lilla imorse var inte så mycket att komma med egentligen. Älskade fröken Winsor:

Den där Mary.

Vad: Winsor Pilates Circle workout.
Nivå: 20-minute workout.
Tidsåtgång: tjugo minuters underbar tänjning.
Redskap: dig själv och ditt jag, mattunderlag, en cirkel med handtag:

Det var min blygsamma träningsstart, med en fortsättning som följer. Min arma lekamen ska jag ta till säng nu, så jag kommer upp någorlunda tid imorgon. Längtar helt apropå till Oscarsgalan och min drömresa vars resebyrå nu blivit bekräftad av SVD accent som seriös. G’nit.

Nu har det faktiskt gått år och dagar sedan jag skrev sist. Vet inte vad som hände. Åkte till ett frysande Östersund, blev där färdig medicinsk sekreterare, grät en skvätt för allt jag åstadkommit, kom hem, slutade viket inom hjärnskrynkelverksamheten, firade mormors nittionde årsdag, åkte till glada Hudik, skålade in det nya med svärmor, kom hem, blev lite låg, började på det nya arbetet på barnakuten, blev vrålsjuk och är i princip frisk igen, åter på banan med inskolning på kneget, har fått erfara lugna gatan på akuten vilket förstås inte är helt vanligt men bra att folk, speciellt di små, är friska, om än lite långsamt arbetsmässigt.

Inspirerad av allra finaste Katarina börjar jag min Biggest Loser-vecka imorgon. Jag har fått hem “biggest loser 30 days jump start” en träningsdvd som ska följas måndag till lördag var dag i en månad. Ser fram emot detta! Ska kombinera deras workout med andra fina grejer jag har hemma, plus träning utanför hemmet (har årskort på friskis och svettis, får följa med en vän på Balance för ett provpass kettlebells) och på plåsterhuset där man på senaste mötet sagt att samtliga måste utnyttja sin entimmes friskvård en gång i veckan och där de har ett oerhört bra gym med gruppträningar varje dag.

Det kan verka lite väl, men jag trivs inte med det pålägg som lagt sig över min kropp. Sanningen är att jag idag väger 60 (vägde till och med 63,5 ett tag, men har gått ned sedan dess tack och lov) och normalt för min kortishet är att ligga på 45-50…

Så nu jäklar mig ska omfånget töa bort!