Denna film gick på televisionen idag (TV4 Film) så jag tog tillfället i akt att se den eftersom den omnämns i boken. Har tänkt att se den många gånger men aldrig blivit av. Den var långt från vad jag förväntat mig. Pedro Almodóvar lyckas göra flera berättelser i berättelsen, man sugs in i historien. Annorlunda och bra.

Annars har jag lyckats färdigställa projektet till 100% - vilken tyngd från axlarna som försvann i och med inlämningen för några minuter sedan! Nu är det bara att göra en powerpointpresentation av det hela, opponera en annans projekt och en reflektion kvar. Kan knappt tro att jag är så nära målet.

På tal om klackarna i taket; zombieskorna har nu anlänt på mina fötter och ter sig bra med paljetterad benklädsel:

See?

Och i övrigt tror jag på den fria viljan som varje individ har inom sig själv. Att göra det man vill, för att man vill och göra det utan yttre påfrestningar från omvärlden. Min kära kusin har skrivit ett fantastiskt inlägg i sin blogg om just detta med den egna erfarenheten, ett ingrepp helt rätt för att det var rätt för henne och även hennes beslut. Bloggosfärkramar till min kusin!

Åter i det ljuva hemmet efter en väl planerad ytterst sparsam ekonomiskt julebord i ett charmerande knarrande Bellmansmuseum på Långholmen bland roliga kollegor. Klackarna slogs i taket, det är en fin syn för det inre ögat när hjärnskrynklare släpper loss, i all välmening. Gulligt! Det fanns kakelugnar vilka fick mig att sakna min mossgröna eldstad… kakelugnar borde vara flyttbara. Kanske är det just avsaknaden av denna samt de något kala väggarna i det nya som får mig att inte känna ordentlig stämning när jag tänker på en julafton i hemmet. Jag älskar annars att vara hemmavid på denna dag, ta det lugnt, se på “Kan du vissla Johanna” utan att avbrytas för släktmiddag mitt i. Nåväl. Projektet är nu så gott som färdigt, jag har blivit väl godkänd som slutbetyg i ämnet IT och sakterligen börjar jag känna viss stressreducering. Vad jag längtar till att presentationen, opponentutlägget och reflektionen är helt klara. Då kanske jag slipper trycket över bröstet, då kan jag vara med mitt vara och bara vara.

Utanför julbordsvillan och ovan fängelsemuren ; strålande Långholmsmåne.

Ulli Frostgubben tillpysslad för hand av nig den 1 advent 2009.

Nu har det hunnit passera en hel massa ögonblick sedan jag senast skrev och summan av kardemumman börjar föregående torsdag med en systerlig vampyrglutt på biografens säte. Egentligen hade jag inte tid trots att det är det jag har mest av i hela livet. Men ibland behöver man värja pluggstress mot sådana cinematoriska upplevelser. Kvarteret Tvålflingan fick besök av svärmor i helgen. Och en Lill-strumpa. Vi bakade saffransgula ting vissa lite barnsligt formade efter annat tingeltangel hängandes mellan två ben. Då svärmor lånade Lill-strumpas drömmöbel fick han sova i våran. Det var rörliga nätter med små sparkar och nävar i ansiktet, men mest mysigt att vakna till en värkande arm för att liten använt den som kudde under sovtimmarna. Sedan följde veckan. Mina fingrar har tangenterat sig glödande, printat suicid. Arbetsplatsen har varit ett sagoland frostbiten med dimma och månsken. Med kameran glömd hemma.

Så var jag inbjuden på en oerhört mysig pysselkväll med di mina forna fina saknade kollegor på hela livets plåsterhus. Utmattad med noll inspiration kom jag med en sudukobok i hand (det kan väl räknas som hjärnpyssel?) och gick därifrån med ovan gjorda snögubbe Ulli. Han tog sin lilla tid att forma sig, förfarandet är ulltuss och hackig nål vilken man likt en manisk vodooutövare hackar med i ullen tills den börjar “tupera” sig till form.  Helt oväntat fick vi en smakförnimmelse vi sent skulle glömma att vi fick vara med om. En paus i kreativiteten förde oss någon trappa ned för att äta av catering från en av huvudstadens mest exklusiva restaurang F12. Karl Johansoppa med anklever och portvin, saftigt mjuka kryddade lammklubbor, waldorfsallad med selleri och valnötter, rödbetssallad med fårost och pinjenötter, för dem som gillar det - bläckfisk, utsökta små bröd, brieost med aprikosmarmelad med mera med mera, en helt försvinnande god cheesecake med körsbärssylt som efterrätt. Det var lyxafton med andra ord. Klinikförestånderskans son äger nämligen stället varför vi fick ta del av dessa delikatesser. Inte en helt fel första advent om ni frågar mig.

Nu ska herr Blund få ta mig i sin ägo, min sömn är inte den bästa av den stress de sista studierna innebär tillsammans med heltidsarbetet. Jag skulle gärna vilja få lite energi till morgondagen då vi efter skrivandets stund ska till Långholmen på julmiddag.