Det är en konst att hålla humöret uppe. Kanske är det bara den månatliga tiden eller de alltför korta dagarna, det minimala ljusinsläppet. Kanske är jag trött, trött, trött. Aldrig utsoven. Men hur man än gnäller drar man bara ned sig själv i en hungrig svacka som glupskt sväljer dig med hull och hår. Så istället för att tänka att jag, en halvfattig medelmåtta, med all säkerhet kommer bli uttittad på exklusiv frisörsalong om jag har mod nog att gå dit med mitt trasselbo, eller att det nu börjar spela mindre roll vid tanken på att göra en mindre projektinsats med risk för att bli underkänd kan jag ju alltid tänka på dagens små trevligheter nämligen dem att min Kyssling snart kommer hem, att jag har hittat den fina julröda klänningen jag suktat efter som tog slut alldeles för snabbt men nu kom åter, förvisso i en mindre storlek än den jag själv upprättar, men med lust och stor vilja kanske kan dressa ned mig till lagom till tomteafton, att jag införskattat de minismå borstarna för rengöring mellan tuggverktygen i käften och att jag fyllt upp flera drömmar den senaste tiden.

Vattenbehållaren har inte bara givit en hel del njutbara stunder utan också en innerlig vilja att skaffa en….

BADMÖSSA!!!  (bild lånad från eleven.se) Åh, vad jag önskar en sådan, det värsta är att jag vill ha fler, förmodligen till Kysslings förtret. Den här, den här, den här, den här (till jul) och den här vill jag också ha. Men helt ärligt - hur många fulsnygga badmössor kan man egentligen ha och vilken förnuftig funktion fyller dem?

För mitt inre öga ser jag mig (efter några veckors träning) i ett egenhändigt barnvänligt pinupfoto i karet, med massor av skum, en finfin badmössa med röda hårlockar som sticker fram, såpbubblor, milslånga ögonfransar och röda läppar. Jag är knäpp.

Har lyckats med mitt ingentinggöra idag med och detta erkännes skriftligt med en uppgiven suck. Dock har solen glimtat in och det blev en timmes träning med The Bar Method i playstationen. Även nu på kvällen med skräp på tv:n och önskan om plankmage har jag gjort KettleWorx fast abs.

Världens första västernfilm “Den stora tågplundringen” (år 1903) har skådats. Mycket ljudlösa pang.

När jag bläddrar i den tjocka boken om de tusenen filmerna finner jag förstås sådana jag redan sett, några av dem är sådana att jag faktiskt aldrig vill se dem igen, det behöver inte nödvändigtvis handla om att de är dåliga. Men i det här fallet kan jag inte förstå varför “Mamma Mia!” är nämnd i boken, när jag noterat att flera andra verkligen betydelsefulla filmer inte finns med… Vad jag tyckte om denna kan läsas här.

Inte helt oväntat tog jag mig ett premiärbadkarsdopp nu i afton. Underbart för att vara fåordig. Förutom tjänstgöring har jag även fått fossingarna hyvlade hos Cosmetae. Tanken är att spa-mässigt försöka varva ned så man orkar med helgens pluggeri. Den enda som saknas för att göra denna annars så perfekta afton komplett är min käreste nultisaknade som farit norröver.

Precis. Och på tal om sweet cakes - idag är det inte vilken dag som helst, nej, för idag är det Veronicas dag!!!
GRATTIS gumman, hoppas du fått smaska mycket härlig tårta och blivit uppvaktad så som du är värd att bli uppvaktad!! Många presentkramar från mig, I hug you very much! *kärlek o glitter* <3<3<3

Tidvisaren stod på 13.30 när jag mobilt erhöll ett: “alla som ligger i badet räcker upp en hand! Plask, plask! Kyss!”. Då har alltså min starke vackre fästman burit upp den porslinsdjupa vattenbehållaren med kromade lejontassar alldeles själv och placerat den i det  rum den hör hemma. Åh. Min helg ser ut att bli vattendränkt. Jag har noga valt ut trevliga kakdoftande produkter från Eleven för att göra upplevelsen när jag sänker ned min lekamen ännu mer skum.

Här är den; keramikbaljan som tar sig en värdig plats i vårat klosettillhåll.

Och trots att jag vaknade den tid jag somnade föregående natt (alltså 3 (is a magic number)), trött som en tjur efter fäktning finns det hopp om fröjd och muntrare dagar. Ett starkt bidrag till detta låg och väntade mig i brevlådan. Frågan är bara - kommer jag kunna låta bli att lägga Hitler åt sidan för att göra realitet av ordspråket “den som väntar på något gott…”? Varje hudcell och hjärncell vill innerligt krypa in i konstnärens galna värld och förlora sig i densamma. Då kan man drömma gott.

Vi var riktiga muntergökar på tjänstgöringen idag, skrattade bort en hel kafferast, skojade om Görans Perssons kokbok innehållande “mina slemmiga efterrätter”, och var i full färd att beställa skönhetspaket till mottagningen bara för känslan av tidig julklapp mitt på dagen under arbetstid. Ack ja, det är en fin plats att jobba på, om man finge klona sig och arbeta på flera trevliga ställen samtidigt.

Med lite hjälp från plastpiggsunderlag och Hitler somnade jag till sist in.
Klockan var då cirka tre på morgonen, tre timmar och tjugo minuter innan uppgång.

Bättre blundlycka inatt? Fortsättning följer…

Resterna av gårdagen serverades sinnet idag. Höst/vinterhalvåret kanske inte är min grej. En installation av en ny kassa skapade småkaos på tjänstgöringen. Samtidigt är det ganska kul att “kastas” in i en ostrukturerad omorganisation för att styra upp saker efter bästa förmåga.  Har äntligen fått iväg frågor till min tilltänkta intervjuperson i projektet och för övrigt är jag väldigt stolt över min Kyssling Pussling som lyckas ned allt han tar sig för.  Nu ska min utmattade lekamen få lägga sig i sovmöbel till kväll och natt möter gryning.

En askfärgad synonymsammanfattning av denna söndag: oföretagsamhet, kraftlöshet, dåsighet, orkeslöshet kryddad med många nyanser av grått utanför…  vädret torde ses som en olaglig handling, ett förargelseväckande beteende och straffas med livstid. Se bara:

Idag har jag inte ens förmått fortsätta mitt 1001-filmtittande, som för övrigt här framöver kommer täcka en svartvit era, för att matcha väderleken.

Missförstå mig rätt, jag är synnerligen glad över mitt vikariat och trivs bra. På sådana här dagar kan det dock kännas som att jag tagit mig vatten över huvudet, jag längtar efter den semester jag aldrig hade och drömmer om ett soligt Figueres. Det ska bli oerhört skönt att bli klar med utbildningen, den saken är säker. Kunna ägna en värdelös söndag åt att bara vara och inte behöva bry sig om det ingenting som blir gjort.  

En afton av homocid och komisk vämjelse. Per öga alltså. Lite skrajsen vad som komma skulle satte jag mig i all min ensamhet på soffnivå och tänkte: “klarar jag att se dessa (som beskrives som “en av de obehagligaste filmerna som någonsin gjorts” samt “the filthiest movie ever made“) utan sällskap kommer jag kunna se Paranormal Activity” som efter all mediahype letat sig in i min hjärna med någon slags skräckblandad förtjusning. Tänkt som gjort. Jag tror till och med att jag kommer kunna sova utan mar inatt.

Först ut: Henry - en massmördare. Med inspiration från en riktig sådan med samma namn,

Nästa film är helt sanlöst galen, knasig, inget för känsliga, gapig, äcklig, skrikig och till min förvåning emellanåt härligt underhållande bara för att den är så himla knäpp! Eller som man skriver i boken: “Det här är kanske den bästa dåliga film som gjorts, och definitivt den mest beryktade och älskade (om det nu är rätt ord) skräprulle som någonsin kravlat sig upp från den amerikanska underjorden.” Det är ett pågående krig kring en titel om att vara de mest snuskigaste levande människorna i världen. En transvestitmamma med sina barn Crackers och Cookie vars egen mamma är förälskad i ägg och sitter i en spjälsäng i en rosa husvagn med leopardtapet och rosa skåp i köket - vilket är deras hem. Och… nä det går inte att förklara.

“You have been convicted of ASSHOLE-ISM!”

Förutom filmgluttandet har jag idag gjort bort det sista IT-provet, så nu är det “bara” projektet kvar innan utbildningsavslut om cirkus en månad. Yay.