Så gick jag till Cityakuten (som ska ha eloge för deras smidiga och snabba bemötande). Tjejen i receptionen tyckte att det inte såg ut som klassik bältros varför jag blev skickad till kirurgen. Jag kom dit kanske 16.10, hänvisades in i ett rum nästan på en gång, och så kom en doktor, kollade armen och sa: “nu ska du titta bort” medan han gick och hämtade en nålsticka och därefter punkterade blåsan. Aj som fan vad ont det gjorde. Jag var helt slut efter att ha jobbat en hel dag med feber och när det gjorde så ont tårades mina ögon som ett litet barns. Blev omplåstrad med bandage och idag är det en  rödsvart sårskorpa. Antar att det inte var något speciellt, de sa ingeting om vad det kunde vara, de bad mig bara att åka in akut om allmäntillståndet förändrades drastiskt och armen svullnade upp. Verkade inte ta notis om min feber. Kl. 16.30 var jag ute från hospitalet.

Nåväl, armen ser inte lika läskig ut och gör inte lika ont men febern består, jag tror jag har en förkylning på G. Dagen får ägnas i all sin stillsamhet åt lite plugg och inget mer avancerat än så.

Jävla äckelpäckelblåsa på min arm. Allmäntillståndet är febrigt och nu försöker jag härda resten av tiden på arbetsdagen. Passar på med en stor dos hypokondri att lista ut vad det kan vara och googlar frenetiskt i text och bilder. Känns som jag borde gå till akuten. Samtidigt orkar jag inte. Fast det vore nog bra ändå. Slippa oroa sig. Åh, det här kan inte komma mer olägligt. Jag som börjat längta till morgondagen och 10-årsjubileumet av Tech Noir, stället jag hängde på frekvent när jag var mindre. Synthdagis som det också kallats. Snyft.

Nu har vi inte setts på ett tag, men du är inte välkommen tillbaka fröken Bältros (om det nu är du som spökar). Detta faktum verkar du ignorera när du först i förklädnad av en jävligt malplacé finne sätter dig på min arm. Förvandling och nu vätskefylld blåsa som strålar ut smärta. Jag vet det är en anings stressigt nu, men inte behöver du blomma ut bara för den sakens skull?

Hälsningar från en less Lola

Har blivit med genomskinliga rutor framför de seende idag, som en riktig glasögonorm. Om man får tro optikern så ser jag nämligen “ganska taskigt”. Jag har trotsat min sikt en längre tid (sedan 2003 om jag nu ska vara specifik) då jag bar gröna linser med styrka. Samma dag deras hållbarhet gick ut, blev jag lat. Och på den vägen är det. Plus att jag inte riktigt velat erkänna min minst sagt suddiga synförmåga. Sedan tog jag tag i saken på abetets bekostnad för dryga veckan sedan.

Jag som grönöga med Bonus på Rocks. Bilden är tagen efter oberäkneliga cider och ett par, tre… (fyra?) white russians. Smirnoff Eyes. Hihi.

Åh, nej! Villrådig. Har varit sugen på denna enligt beskrivning fantastiska iögonfallande mascara under en tid nu, och idag vid löning helt drabbad av reklamen så till vida att jag tänkte klicka hem den omedelbums. Så ser jag här på morgonkvisten att fina Bjooti inte tyckte att den var att pryda julgranen med… Vad göra då? Äsch, jag satsar pengarna och chansar ändå… tror jag. Kanske. Eventuellt. Jag vet inte. Smaken kanske är som fransarna - delade? Franstusch må vara väldigt individuellt tänker jag. Var  själv t ex inte särskilt förtjust alls i Too Faced Lash Injektion mascara (tjock klumpig borste, förkortade snarare än förlängde fransarna med mera), som därför ska få möta sitt öde i papperskorgen ikväll.

Förutom ovanstående i-landsproblem så handskas jag som vanligt med arbete och plugg, plugg, plugg.

Min natt med Oscar var alldeles fantastisk, känslofylld och underbar! Väl värd den oerhörda trötthet jag går omkring och bär på idag. Jag menar det verkligen.

Mina ögon stannade sig kvar på televisionen till kl 05 imorse, då tyckte jag i samråde med min kropp att det var dags att kanske sova liiite till innan “den riktiga” uppgången (kl. 07).

Åh, vilka fina timmar av dygnets mörker jag och Kyssling hade framför den där dumburken. Blev alldeles hänförd av Hugh Jackmans oväntade sång- och dansnummer, skrattade till magknip för den söta japanen som vann sin guldstatyett och tackade med “Sankyou, sankyou”, liksom vi gladerligen fick ta del av andra roliga sketcher, undrade litegrann hur det kändes för Jennifer att stå framför sin dåtid, grubblade lite över om Joaquin Phoenix-imitationen egentligen kunde klassas som offentlig global mobbning eller om det faktiskt bara var ganska skoj, lät tårarna rulla en skvätt när Heaths familj tog emot hans pris för bästa manliga biroll, tyckte Mickey var stilig i sin Gaultier-klädsel och kände mig allmänt lycklig över att ha beskådat en av de bästa Oscarsgalorna jag någonsin glott på.

Medan snön vilt pudrar utomhuset, är det en mysig tillvaro i slottsvåningen med sällskap av Kyssling och Lill-strumpa. Nedräkningen är påtaglig, jag tänker trotsa dygnsrytmen och se röda mattan-fasonerna natten lång, trots att jag inte tagit ledigt från jobbet som jag gjorde förra året. Med andra ord är det snart läggdags för mig för att sedan vakna några minuter innan midnatt Älskade Kyssling Püssling har beställt kanalen (9) för sakens skull, åh. Det enda som bekymrar mig så här om aftonen är kanske att jag inte lyckades se så många nomineringar som tänkt från början. Men det har sina pluggorsaker. Nästa år ska jag vara en bättre viewer! Som jag längtar till guldgalans nattvaka, sitta och mysa med min älskling och äta pizza.

Fick en teckning av Lill-strumpa (5 år). Det är jag på bilden, han gjorde mig till punkare berättade han med fniss i mun. Att jag ser så ledsen ut beror på att ett VILDSVIN står precis brevid mig. inte undra på då liksom! De runda ringarna på mina kläder är glitter. Åh, sötis Lill-strumpa

Nu vare klippt! 10 centimeter väck. Sax, sax, borta! Behövligt något så bedrövligt mycket. Det kapades av en lärjunge som kanske inte egentligen kunde behärska så mycket hår, men till hands fanns lektorerna som jämnade till. Tack och lov.  Kändisfrisören gick förbi och kommenterade att jag har fint hår, i samma mening blev jag välkommen åter som färgmodell alldeles gratis, till lärjungens glädje (hon ville göra mig platinablond vilket är en relativt orealistisk tanke, medan lektoren tyckte att det skulle läggas in effekter). Det kunde inte te sig lämpligare i dessa skrutttider och med jordens utväxt.

Åh, jag vet inte. Tiden har turbovingar i vanlig ordning. Längtan efter storbo och studiekval om vartannat. Igår fick jag ett överraskande glädjande och väl uppskattat lunchbesök av finaste Katarina (som driver landets i särklass bästa skönhetsblogg). Som jag har saknat henne. Jag är inte så värst social nuförtin, det hinns liksom inte med och då är det extra roligt med spontanvisit från bedårande vänner. Så fick jag även en av mig alldeles oförtjänt gåva av henne med duschgodsaker, så nu luktar jag gott både per hår och kropp… för en gångs skull! Tack.

Jag tror mitt hår längtar till imorgon eftermiddag, då jag tar ut en liten slant från sparkontot för att bli “kändisklippt” lightversion vilket i detta menas att jag kommer saxas av studerande sista terminen på Bobbys Hårstudio för det härliga priset av 150 riksdaler. Vilket klipp!

varenda dyra droppe uti mitt alltför långa hår, Veronica! (som bad mig skriva en liten recension)

… skulle jag vilja skriva. Men det känns som jag behöver ytterligare en tvättomgång innan  jag kan uttala mig om saken ordentligt. Tvättomgångarna kommer dock bli sparsamma så här innan lön eftersom de pyttesmå flaskorna måste hålla tills dess.

Vad jag vet är att det är till synes drygt och inger en känsla av lyx.

Om jag såg självaste Herren vår skapare i duschen när jag provade Filles Chai Latte Soul and Body Wash?
Njaeeeee. Men det är ju trots allt en gudomlig känsla att bli ren… (och fri från alla synder) ;)

Den fortsatta dagen kommer ägnas med näsan djupt ner i böcker om lagar i vården.