Gryningen började med att signera sig för medlemskap på en fettreducerande klubb. Det är tröttsamt att vara trött på sitt eget omfång med jämmer och gnäll utan att göra något åt saken. Nu ska det bli andra bullar! För att fira detta framsteg styrde jag mina ben till livsmedelsbutiken för att inhandla… chips, läsk och glass, haha! Paradoxalt va? Men jag räknar inte med kvällens sprakande event som en del i mina kommande nya matvanor. *le svulla*
Jag har nyårspirr i magen och är sugen på en morgondrink av sorten Dooley’s blandat med mjölk. Innan Kyssling vaknar från sin välbehövda sömn ska jag måla mig vacker, eller iallafall försöka. Cirekljakten utblev igår pga tidsbrist, så än vet jag inte om vi blir förlorade (i varandra av amour) ikväll, men i sinnet har vi egentligen varit det sedan länge.
Gott nytt på er alla sockerbitar och honungskakor!
Tacka vet jag barnavdelningen. Den sökta klädseln; jacka. Ej funnen bland de “vuxnas” ytterplagg då de som hängde var för fula eller för dyra. Och så; barnavdelningen. Jacka fulsnygg men varm, 198 pix. Får duga till jag har pengar som räcker och blir över (när det nu kan bli.. heh… måste söka extraknäck punkt nyss).
Vi sökte något att träda på digitorium IV manus sinister vilket får sinusrytmen att pulsera lite snabbare, på ett bra sätt, men fann inget på den begränsade tiden vi hade. Cirkeljakten fortsätter därför när morgondagen föds.
En kasse tomteklappar till syskonbarnen byttes mot två kassar ved, tack vare fadern som ställer upp i ur och skur. I en annan del utanför staden fyllde mormor upp ett år av sitt långa liv vilket rent siffermässigt blir 89.
Jag är fast övertygad om att Lill-strumpa smittar av sin söta djupa sömn på lakanen och bädden. När liten inte är här lånar jag sängen under den höga sängen på svarvade ben och somnar som nästintill kvävd av drömsand från herr Blund. Åh. Lite size-zerotant Zoe och sedan sovaaa. G’natt!
Staden var fortfarande snölös (som om julen aldrig infunnit sig på rktigt) och dagarna hade krymt till enstaka vilket indikerade på semesteravslut, nytt år och likaså liv. Istället för att låta hjärnan arbeta med ergonomi-tänk och journalskrivningar lektes det med Lill-strumpa, för att sedan måla väns ansikte i partymood, med penslarna som förblivit orörda sedan kosmetikautbildningens sista kväll innan pausen. Ja ack min ve, det var i dessa tider ett rejält skärptag var att tillämpa.
Åter från sekten på landet, den kalla friska luften var välkomnad av lungorna och sinnesro infann sig. Vi åkte till min kära mormor som tappat bort en del av minnet, fast ännu bara det som skett i nuet - aldrig förr har jag hört henne berätta så detaljrikt om hennes barndomsdagar och ungdomsår. På så vis är hjärnan fantastisk. Det som grämer oss är den sk hemtjänsten som uppenbarligen glömt ge min mormor hennes dagliga matlådor (på självaste julafton t o m!) till och från. Och mormor som glömmer bort huruvida hon ätit eller inte… Skandal av hemtjänsten, ren och skär sådan
Annars har jag ätit mer än jag borde, bara för det är gott, promenerat, blivit överröst av kärlek från syskonbarnen, varit pinsamt dålig på guitarhero och ja… lite så.
Juleklapp från moren und fadern.
Alva o Felicia -två utav nio sockerbitar till syskonbarn.
Vacker sikt från Luriga bergets höjder. Hej Mälaren!
Jag är inte rädd, jag kan flyga! Min fina fadersgestalt.
Ja, för veckorna före röd dag svullnar hyllan upp åt Dolly-hållet till. Och jag ska till landsbygden. Återse min familj vilka jag inte sett sedan länge. Det enda som grämer mig är resan. Den tar en sjuihelvetes jävla tid. Tågen är kalla och krånglar a l l t i d. Om inte tågen krånglar, krånglar bussen och så vidare. Nåväl. Jag är måhända fortfarande lite ledsen över det faktum att Kyssling saknades mig något förfärligt på julaftonens sena kväll då han var iväg för att jobba. Och nu åker jag iväg igen. Beroende? Javisst! Han är liksom mitt allt.
En strålande jul önskas till alla som kommer över denna blogg
Endast tomtedvärgen (jag) är vaken i detta hushåll i detta nu. Inväntar Karl-Bertil, Tomten är far till alla barnen och att julmaten kan lägga sig lite… så jag snart kan stoppa i mig fler härligheter. Det har varit en rofylld dag:
Morgonstund vid tuppens tid - 07.00. Risgrötsfrukost.
Årets gäst återspeglad.
Glittercider såklart.
Klapparna.
Under-bara boopiehållare med tillhörande… ehum.. “skygglappar” . Väl utvalda av mig från trälgörats presentkortsgåva på allas vårat H&M.
Johnny Cash “Christmas with Johnny” från vaktmästaren på jobbet.
Biobiljetter från annan instans fast genom jobbet.
Och så klapparna från mig själv till mig själv: gnistrande bordstabletter för dukning jul samt nyår. Doftande älvflaskan Anna Sui - Secret Wish, Too Faced “Fantastic Plastic” set med mascara, antirynk och plutmunsgkans och mirakelkrämen för fötterna; Cakes “Cake Walk - Tripplemint foot creme”.
Sist men inte minst den finaste och mest uppskattade klappen av dem alla som inte syns men utgör dokumentationen - en Sony cybershotkamera från min underbara Kyssling!
Innan skymningen ska jag ha lyckats trolla fram den barrbeklädda assocearen och låta den härbärga utsmyckad i slottsvåningen. När det kommer till tomteträd är det den äkta varan som gäller, för mig. Även fast jag kan medge att sådana som denna (och upplyst) är alldeles fabulöst vacker och fyller julstämningsfunktion ändock.
Slöheten florerar i alla vrår och kanter. Istället för att plugga som jag mig bör mötte jag upp brodern med fru och mina fyra (av nio möjliga) syskonbarn för en liten vandring i Huvudstadens gamla gator och torg. Årets NK-skyltning var alldeles särledes tråkig, inte alls samma myskänsla som infann sig med glittersessorna och den tinglande musiken förra året. Vad jag hade glömt var att jag beställt från jultidningarna av brorsdotter, det blev en liten glad överraskning det som fallit i glömska; däri påsen låg nämligen alla avsnitt av Trolltider inpackade i en dubbeldvd. Bättre kalender än så tror jag inte man kan få till. En påse ved fick jag också, läge att leka pyroman i kakelugnen med andra ord
Sådana där ganska långt bak i alfabetet, alltså… Utan att nämna vem eller vad; frustration!
Idag har jag varit slappheten personifierad. Gjort absolut ingenting förutom att drömma om en snöfylld jul. Fick ett terminsbetyg på IT-ämnet som vad väl godkänt med plus, det gjorde mig glad. Efter mycket slit har man ändå lyckats prestera bra.
