S å r på axeln. Kosmetikaväskan som får julafton att blekna är fylld, inte bara av skuggor och färger, utan även av tyngd. Jag är således övertygad om att släpandet per axel kommer inbringa en grandios muskelmassa på armen. På så vis är det ju bra *le otränad* men jag måste nog hitta och packa den i min resväska på hjul vilken gömmer sig nere i källaren, trots allt.

Mitt ambitiösa jag väckte mig redan kl. 06 och bad mig stiga upp till en tidig arlakvist för att åka till jobbet och skriva på anatomin innan dagen tar sin fart i det övriga arbetet. Ack, anatomin. Ägnade alldeles för lite (läs: ingen) uppmärksamhet åt ämnet under gårdagen. Och på fredag ska det vara färdigt. Njurarnas arbete är pissbra, men för mig lite krångligt att förklara i det skrivna ordet.

Andra dagen i den lilla sminkstudion gick ut på färglära och att blanda till sig en hudton från färgerna vitt, gult, rött, blått och svart. Och tro mig - det går, men det är inte det lättaste (inte alls). även om lärare Olle med sin 40-åriga erfarenhet kirrade biffen lätt som en plätt. Jag gillar att vi är så få i klassen.

Har börjat märka hälften av alla saker i den väska som får tomtekväll att blekna, med guldiga klistermärkeshjärtan. Det får symbolisera mitt tyckte för smink tänkte jag

På läkarsekreterarutbildningen handlar de mest om kiss just nu.

Åh, jag kan inte nämna nog att jag har världens bästa prins att dela mitt liv med!! Fy fasiken vad lyckligt lottad jag är!! Hallelulja! Tack Gud eller Budda eller vem det nu var som gav mig denna man!!

Kommer hem ser en post-it på hallspegeln som lyder med handstil “kolla i kylen vettja!”, jag vandrar till köket hittar en ny post-it på kylskåpsdörren med en kärleksförklaring på och att det finns en överraskning i kylen. Öppnar dörren och där framför näsan står en rosaröd gräddtårta dekorerad med geléhallon och noblesse, med en vacker tvåa ditslingrad av pyntgelé. Åh, jag säger bara åh! Älsklingen hade med sina fantastiska kulinariska kunskaper bakat ihop denna till mig. *hjärtsmält*

Sedan var badrumsspegeln full av ditritade hjärtan och ett “hej snygging!”. Så jag smälter och smälter och tackar för det fina jag har här i livet, för alla stunder som varit, alla stunder som kommer fortsätta, alla dagar, timmar, minuter, sekunder jag har med min finaste man.

Idag fyller vi två år

Här skulle jag nu skriva en lååång kärleksförklaring till min one and only Kyssling, om det inte vore för att tiden runnit iväg och jag måste inta middag och fortsätta vidare till den lilla kosmetikastudion.

Men jag älskar dig alldeles förfärligt oändligt mycket <3

Så kom aftonen med sitt höstdunkel och i en bländande studio ombads människorna att glömma deras tidigare erfarenheter av ansiktskladd, börja om, tänka nytt, ruta ett. Hej, jag heter Lola och jag är en smink-oskuld. Hej Lola!
Och det var som om julafton flyttat in i den lilla studion när vi fick öppna våra svarta stora lackväskor fyllda av smink från Make Up Store och Kaos. Jag har inte vågat röra väskan sedan jag kom hem, rädd för akut sminkattack. Här behöver man vara extra noggrann med vad man petar i och med vilka verktyg osv.  Jag ska deklarera innehållet en annan dag. Kanske imorgon.

Möttes av ett hjärtvärmande handskrivet meddelande när jag kom hem, från Kyssling som varit värsta husman här hemma och fixat med tvätt o matlådor medan lill-frugan (alltså jag) är ute och flänger i dröm om att bli sminkös. Finaste, vackraste, älskade Kyssling… vilken karl jag har. Tycker inte det bara för att han fixar och donar utan överhuvudettaget. Jag hyllar honom tyst för mig själv var dag.

Trött och seg som en idiot var jag när min ställda mobil ringde straxt före 11.00. Jag hade redan vaknat en gång denna natt för en riktigt skrovmålsfrukost. Kyssling hade träffat en “long-time-no-see”vän lite hastigt och lustigt om aftonen, kom hem ca 05:20 med två rejäla hamburgare. Jag var inte den som tackade nej, även fast det kändes något amerikanskt, valkigt och konstigt att äta sådant på en alltför tidig morgonkvist.
Datorpåsättning och hej vad fumligt i brist av sömn. Och så inser jag att tiden ju vridits om och tillbaka, en hel timme tillgodo av dagen! Vilken lycka! Första tanken lutade åt att fullkomligt kasta mig i säng igen, men det är bättre att utnyttja tiden för pluggeri fallera och somna stupad tidigt ikväll (det tål att nämnas igen ty jag är lite nervös, makeupartistutbildningen börjar i m o r g o n). Nu ska jag orda lite nyttig frukost man inte sväller av och skriva om Den kulinariske matbitens resa till Skithåla - en historia om matspjälkningsorganens nedbrytningprocess Ju mer anatomi jag erfarar de mer tänker jag på hur galet fantastisk våran kropp är, jag blir nästan lite religiös.

Den har funnits i medvetandet de senaste halvåret - Avsmaken för krämerna vi använder i vårat dagliga bruk inbakade och blandade med alla möjliga sorts kemikalier. Inte är det konstigt att människor får cancer. Ren kroppsintoxination.

Så hände det sig som så att jag föll för en ganska löjlig tv-reklam om en naturlig gaddsalva vilket fick mina flinka fingrar att snabbt klicka hem ett litet prov av densamma. Test-tuben anlände igår med snabbt resultat av blixförälskelse! Aldrig förr har jag känt mig så ren och fräsch i käften av den rutinmässiga borstningen. På riktigt. Aldrig har jag heller känt mig så tillfreds i sinnet vid användadet av mintaktig gegga. Det känns som om krämen har munskölj i sig, inga trista starka tandkrämsrester kryddade med kemiska ingredienser efter sista sköljning, nej allt känns bara så.. friskt och bra.

Tandkrämen jag så hjärtligt skriver om är: BioZym, prov kan beställas via hemsidan och i övrigt här.
Kostnad: 22,50 SEK.

(…men man får ta det som en utmaning - den illa ställda ekonomin. På något sätt går det.)

Vilken afton! Målade seriefigur på katternas nya ägarinnas anlete och visst blev det en Betty Boop men också en liten Edith Piaf av alltihopa. Snälla rara S. Var på väg att betala mig utöver flaskan rödtjut jag fick, en 500-sedel, vilket jag inte kunde acceptera för den yttepyttiga sminktjänsten. Fick lova att mejla mitt kontonummer mot en kommande insättning av lite mindre. Alternativet är att få en skönhetsbehandling där hon jobbar (hudterapeut) vilket inte skulle vara helt fel det heller… förutom känslan. SÅ mycket gjorde jag inte, jag är inte utbildad (än) och dessutom ville jag göra det för att öva mig lite. Snart är det måndag. Snart börjar det “på riktigt”.

Det var så trevligt med S och hennes väninnor i Skanstull att tiden glömdes av, och plötsligt fick jag väldigt brått när jag insåg att klockan visade 18:11 och jag skulle vara på biografen Skandia (T-centralen) 18.30 då “Låt den rättekomma in” började. Jag hade så tur i min fattigmånad att bli bjuden av underbara syster V. Popcorn hade jag poppat hemma och tagit med i liten plastpåse eftersom jag inte skulle ha råd att köpa på plats. Hursom, spring och svett, 18.28 var jag framme. Puh. Och filmen då? Njaeeee….. Förväntansfull var jag, alldeles för förväntansfull. Hur kunde jag annat vara efter tidningens rubriker som “Mästerverk”, “Den bästa svenska filmen på väldigt väldigt länge” osv? Men det är väl alltid så när man läst boken, delar fattas, visionen man ögnat till huvudet överensstämmer sällan med filmhistorien. Jag var med ett filmsällskap av blivande producenter dessutom som var ganska kritiska. “Som en barnfilm, men med blod” som en av dem sa. Ändå kände jag av en mysig rys-känsla och konceptet är bra riktigt bra.

Det kostar att föra ett liv. Den här månaden värst av alla. Det är nu man skulle vara en människa med grandios tur i spel helt enkelt. För niohundra riksdaler är ingenting att leva på under en hel månad som inte ens börjat än.