Ja vad säger man? Himla glad att träffa idolPeter
Och ja, det ser onekligen ut som jag är gravid, men nej det är jag inte. Inte heller är det en putmage utan bara en puffig tröja… faktiskt.

Det blev ett ja till samgående. Mest troligt en övertalighet då till sommaren.

Jag är faktiskt lite brydd att jag inte fått svar från kosmetikainsitutet att hålla min ansökan vilande, samtidigt som jag dagar efter ivägskickad fråga (faktiskt skickade jag frågan två gånger t o m) får hem per post att jag nu är antagen till höstens kurs… På samma e-mailadress fick jag omgående svar på en annan fråga innan denna… Kanske är det meningen att jag ska gå den nu iallafall. Trots mitt ganska oreligösa vara ber jag om att palla med.

Imorgon fattas beslutet på kongressen - övertalighet eller ingen övertalighet, det är frågan. På måndag får vi svaret.

Och nu: lite grupppsykologi och läkarbrev!

Igår besökte jag huvudstadens enorma golfboll för “Ladies Night” och jag kan fortfarande inte riktigt ta in att jag träffat min stora idol PETER STORMARE!!!!! Inbjuden av SJ som v.i.p satt vi där i godan ro och åt skaldjursplatå (dock inte jag som tycker att de där vattenliven är lite läskiga och är ett makabert matintag när man knäcker ben och suger ur det döda livet) och jag som efter lite berusningsmedel kände för att piffa upp mig gick in på damtoaletten med läpp-pennan i högsta hugg. Helt plötsligt hör jag kvinnoskrik av det värsta slaget och måste givetvis rusa ut för att se vad som var på gång. Och där stod de ((Martin Stenmarck, Henrik Hjelt) och PETER!!! Ajaj, vad glad o nervös jag blev. Eftersom jag pratat högt om min idol-dyrkan med kvinnorna runt bordet innan skrek de till mig: “Skynda kom! Stormare är här för dig!!!” Haha, snacka om att känna sig som en liten ungdomfantast. En av damerna gick sedan fram och ställde sig brevid honom för att få en bild, jag kände mig manad att göra detsamma och det finns bildbevis i kollegans mobil. Hallelulja, en PS-arm runt min rygg och visst kommer jag tvätta den igen, men ändååå. Åh. Det enda jag ångrar är at jag inte sa hur bra aktör han är. Nåväl.
Stormare blev min idol år 1997 en kylig dag i bitterkalla Wisconsin Green Bay, i ett hushåll där man dragit ur klorna på samtliga katter (så typiskt Amerika), hos min bästa vän där -Kristina, framför tv-skärmen till filmen Fargo. Kanske tyckte jag om den så mycket (och gör fortfarande förståss) för karaktärernas svenska påbrå (under tiden i USA älskade jag svedala något så innerligt), för att the Cohen Brothers alltid gör bra filmer, eller bara för att Stormare himself är svensk och med sin tystlåtna karaktär utgjorde en genialisk rollprestation. Jag ville gärna lägga ut the woodchopper scene, men det vore som att förstöra för den som inte sett filmen ännu.

Dagens mest åldersdissande “studie”-chatt:

Xxx har bjudit in dig till direktsamtal.
Xxx: hej
Lola: Hej!
Xxx: ålder?
Lola: 29…
Xxx har lämnat direktsamtalet

Ja så kan det gå när man delar studieplattform med gymnasieungdomar, uppenbarligen. Det är ganska störande faktiskt. Studiechatten borde låsas till enbart de som går respektive utbildning. Så slipper man också att bli inbjuden till mass-chatt med läxtrötta underåriga (förlåt mig) idioter.

Jag kämpar med innebörden av “egenskap”, och känner mig fortfarande handfallen utan min kurslitteratur.

Nallen sjöng en melodi, och bakom tonen fanns en trevlig kvinna från södra plåsterhuset som GÄRNA ville ha mig som praktikant där helst ALLA praktikperioder. Gratis arbetskraft är förståss eftertraktat Men glad blev jag, det jag önskade gick i uppfyllelse. En ansökning ivägskickad och den ansökan besvarad snabbare än ett ögonblick. Visa fossingarna och kanske, bara kanske kan man imponera någon nog till ett framtida arbete.

Dock gör cell-beskrivning mig alldeles snurrig. Snälla kurslitteratur - kom fram!

Okej, jag har ännu inte fullbordat några av de fyra återstående uppgifterna som ska vara inlämnade på fredag men jag är däremot väldigt stolt över att ha formulerat ett brev med förfrågan om praktikplats och skickat iväg det åt ett håll i söderläge (så att säga). Go me!

Dag 2. Väderprognosen för Lola är fortfarande grå med eventuellt surmulet regn. Jag hade fått för mig annat varför det var ett förfärande resultat som dök upp när jag inatt googlade på min kommande yrkesroll + lönestatistik. Hej grubbel. Varför kämpa så hårt för något som ligger flera tusen under min nuvarande inkomst?   Och en längtan att börja ansiktsmålningsutbildningen, ändå. Fast det är trots allt en förjävla fin titel, den borde vara värd mer! Ett helt nytt språk att använda sig av, det om något som borde väga tungt, tycker jag. Usch, jag blir inte riktigt klok! Med risk för ännu mera gnäll; så har det gått upp för mig att jag innan sommar 09 kommer vara ute på (obetald) praktik sammanlagt tio veckor, jag trodde att de senare sju var under hösten vilket passat så mycket bättre med tanke på eventuell övertalighet vid sommar. Vilken pengakidnappning! Nu låter jag plötsligt väldigt girig, men jag gillar att tjäna dem för att upprätthålla ett hyfsat liv. De är inte allt här i världen och samtidigt underlättar de sannerligen tillvaron när man har lite mer av dem.

Ren förtvivlan, ångest, stress, lite tårar på det och en stackars Kyssling som får ta all vrede. Notera då att det endast gått EN (one, uno) dag av min utbildning! Haha, det märks att det var tio år sedan sist Jag intalar mig att det är ett normalt tillstånd att känna dessa “studiehumörsvängningar” (eller som jag beskrev det till min fina förstående syster mobilt: “som att ha mens utan att ha mens”) när man mer eller mindre oväntat kastas in i en utbildning som redan pågått under en veckas tid, där de andra studerande redan har sitt material, fixat praktikplatser och träffat varandra.

Kyssling kallar mig “Lilla Åskmolnet”, vilket egentligen säger allt. Jag är förståss mycket glad över den här chansen även fast jag för tillfället känner mig så överväldigad av allt som ska vara inlämnat senast fredag nästa vecka.

Jag har även förstått på så kort tid att jag förmodligen inte kommer kunna gå ännu en utbildning samtidigt med mitt heltidsjobb, om jag inte vill köra slut på mig själv totalt, och hoppas stilla i mitt huvud att MUA-folket tar till sig mitt mejl med en vädjan om att låta min ansökan ligga vilande i en eller två terminer.

De spelar in film på min gata i detta nu. Lite spännande, har tjuvkikat genom fönstret några gånger.
Är fortfarande överväldigad av dagens telefonsamtal att sömnen inte riktigt infinner sig som den ska. Jag vill helst börja med detsamma. En veckas läromål att ta igen. Så mycket nytt att ta in och det var liksom tio år sedan sist som jag studerade… vilket vid tanken får min arma hjärna att snurra fortare och formulera frågeställningar som: “kommer du fixa det?” osv (till det oändliga). Två utbildningar och ett heltidsjobb. Å andra sidan tar jag till mitt motto här i livet: ingenting är omöjligt, så får tiden visa hur mycket eller lite man klarar av. En insikt eller vetskap kommer oftast först efteråt då det också kan vara lämpligt att ta ställning när den väl infinner sig.

Min syster har helt apropå bokat ett syskonevent åt oss - Chokladfestivalen! Mums så roligt!