Denna film gick på televisionen idag (TV4 Film) så jag tog tillfället i akt att se den eftersom den omnämns i boken. Har tänkt att se den många gånger men aldrig blivit av. Den var långt från vad jag förväntat mig. Pedro Almodóvar lyckas göra flera berättelser i berättelsen, man sugs in i historien. Annorlunda och bra.

Annars har jag lyckats färdigställa projektet till 100% - vilken tyngd från axlarna som försvann i och med inlämningen för några minuter sedan! Nu är det bara att göra en powerpointpresentation av det hela, opponera en annans projekt och en reflektion kvar. Kan knappt tro att jag är så nära målet.

En afton av homocid och komisk vämjelse. Per öga alltså. Lite skrajsen vad som komma skulle satte jag mig i all min ensamhet på soffnivå och tänkte: “klarar jag att se dessa (som beskrives som “en av de obehagligaste filmerna som någonsin gjorts” samt “the filthiest movie ever made“) utan sällskap kommer jag kunna se Paranormal Activity” som efter all mediahype letat sig in i min hjärna med någon slags skräckblandad förtjusning. Tänkt som gjort. Jag tror till och med att jag kommer kunna sova utan mar inatt.

Först ut: Henry - en massmördare. Med inspiration från en riktig sådan med samma namn,

Nästa film är helt sanlöst galen, knasig, inget för känsliga, gapig, äcklig, skrikig och till min förvåning emellanåt härligt underhållande bara för att den är så himla knäpp! Eller som man skriver i boken: “Det här är kanske den bästa dåliga film som gjorts, och definitivt den mest beryktade och älskade (om det nu är rätt ord) skräprulle som någonsin kravlat sig upp från den amerikanska underjorden.” Det är ett pågående krig kring en titel om att vara de mest snuskigaste levande människorna i världen. En transvestitmamma med sina barn Crackers och Cookie vars egen mamma är förälskad i ägg och sitter i en spjälsäng i en rosa husvagn med leopardtapet och rosa skåp i köket - vilket är deras hem. Och… nä det går inte att förklara.

“You have been convicted of ASSHOLE-ISM!”

Förutom filmgluttandet har jag idag gjort bort det sista IT-provet, så nu är det “bara” projektet kvar innan utbildningsavslut om cirkus en månad. Yay.

En gång för hundrasju (107!!) år sedan hade denna helt genom fenomenala film premiär, världens allra första inom science fiction-genren, skapad av en trollkarl/skådespelare vid namn Georges Méliès. Min omedelbara reaktion av det som nyss visades framför mina ögon var stumhet ur en positiv synpunkt. Är inte “Resan till månen“ helt bortom fantastisk, magnifik och förtrollande så säg?

“Mélièrs skapelse intar en rättmätig plats som en av den internationella filmhistoriens milstolpar. Trots det surrealistiska intrycket är Resan till månen en underhållande och nyskapande film som förmår kombinera teaterns knep med filmmediets gränslösa möjligheter.” - 1001 filmer du måste se innan du dör. 

Och 94 år senare, 1996, har The Smahing Pumpkins idétorka avseende musikvideo och låter onekligen sig inspireras av ovanstående:

Ack, fransmännen! Bäst inom cinematologi enligt min mening!

Svärmeri mellan lammkött och sköldpaddeålder per celluloidremsa skådades igår och infogade varmt hjärta med tillhörande leende.