Nov 09 2012

Ögonblicksdokumentation

Publicerad av i Syn

20121109-222102.jpg

20121109-222151.jpg

20121109-222250.jpg
Hej! Jag är i Körsbärslandet och givit mer uppmärksamhet till att jobba, träffa SuperNovor och andra vänner, päronmysa, kalasa och fängelsekonserta mig än till bloggen. Under tiden kan jag meddela att jag går att finna på Instagram här.

3 kommentarer

Okt 31 2012

All hallows’ even

Publicerad av i Okategoriserade

Åh. Samma rysliga vånda år efter år. Den förskräckliga längtan till att klä ut sig, få kreera ett monster eller något snarlikt som för att få utlopp för esteten i mig. Och alla dessa skräckaftonar som gått mig förbi, som slutat i ingenting eller totalt hemmavara. Det råder repris så även under 2012. Tydligen har önskan funnits där sedan 2008. Jag har ännu inte kunna dra nytta av mina fantastiska zombieskor. Var i alla Frankensteins vidunder tar tiden vägen? Inte heller kommer jag kunna traditionsenligt följa med på själaresa under Allahelgona med mina föräldrar för att hälsa på deras föräldrar. Så jag får begrava mig i lite återblickar, slänga några extra slemmiga ögon på mästers döskallekonst och sucka skrovligt.

2006 var året då jag smyckade mig till den glittrande älvan Absinth (och blev förevigad tack vare fina Petra Salmi som gjort skogsväsen av mig förut).
Jag har även varit Marie Antoniette (med huvudet på skaft så att säga), harpunerad sjöjungfru, obducerad docka och bästa hittepå: skottskadad playboybunny.
I min hårresande fantasi kommer jag något skrajset år vara en råttförgiftad Mimmi Pigg och gärna den suicida Miss World-modellen i Beetlejuice.

För att linda lite mumiebinda på såren mysryser vi nu till klassikern Poltergeist och äter våfflor som ju är horribelt gott.

Ps. Något hemskt roligt är att mitt lilla t-shirtspöke idag på dagis åkt pulka för allra första gången i sitt liv <3 Ds.

6 kommentarer

Okt 31 2012

Gårdagens sagolika morgon

Publicerad av i Syn

20121031-185509.jpg

2 kommentarer

Okt 30 2012

Topp 5, Dag 3: 5 favoritserier

Publicerad av i Syn

Jag har redan nämnt två favoriter tidigare men här i all sin korthet:

1. Breaking Bad
2. Dexter
3. Six Feet Under
4. The Storyteller
5. The Simpsons

What about yours?

Inga kommentarer

Okt 29 2012

Topp 5, Dag 2: 5 favoritfilmer

Publicerad av i Syn

Ojdå, det här var visst svårare än jag trodde. Det finns ju så många fantastiska filmer, det är svårt att begränsa sig! Men här i alla fall, utan inbördes ordning:

I kategorin ”Någonting du aldrig har sett förut.” Åh, herregud vad bra den är. Lönnmördare, dvärgar, svart komedi, kärlek och Brügge! Jag var i Brügge med mitt förra jobb, det är så himla vackert där. Ville gå upp i tornet på torget (som de också gör i filmen) men de hade stängt då. Blev särskilt förtjust i att de hade en Salvador Dalí-utställning i huset bredvid.

I katergorin ”Helt ojämförlig något annat.” Här tappar jag orden för den är så exceptionellt bra och jag har sett den utan att ljuga ett 20-tal gånger nu (senast med min kusin glasmästarinnan) och har inte tröttnat än. Kommer aldrig tröttna.

I kategorin ”Visuell klimax”. En av de vackraste filmerna jag har sett.

I kategorin ”Ge mig ångest.” Se den inte ensam, som jag gjorde, den första gången du ser den.

I kategorin ”Sagosurrealism”. Terry Gilliam for the win!

Bonusrullar:
I kategorin vintermys:
Elf
Kan du vissla Johanna? (julaftonsmåste!)
Edward Scisssorhands

I kategorin romantik:
Amélie (såklart!)

I kategorin ”70-talspsykiskt”
Gökboet

I kategorin ”Best of Cohen-brothers”
Fargo
Arizona Junior

Se också: City of lost children, Dark City, Stardust och nu orkar jag inte räkna upp några fler! :)

Vilken/vilka är din/a favoritfilm/er?

6 kommentarer

Okt 28 2012

Topp 5, Dag 1: 5 fakta om mig själv

Publicerad av i Okategoriserade

1. Jag tror varken på Gud eller Satan. Däremot är jag frälst av naturens praktfullhet och är en surrealist ut i fingerspetsarna vilket gör mig övertygad om att Salvador Dalí är allsmäktig (det var fint att kunna infoga sig själv i Hans tavla här ovan genom appen PhotoFunia). Trots min okristlighet tänker jag ändå att människor hamnar i himlen när de dör och jag brukar ibland ”be” till mina saknade bortgångna.

2. Jag är 148.5 cm lång. Eller kort kanske man säger. Tror dock att det står 150 cm på passet. Varje centimeter räknas sedan man slutade växa i sjätte klass.  Inget jag ojar mig över, det enda som kan kännas knasigt är om man går om en grupp förskolebarn och märker att de är lika långa eller längre än en själv. Annars gör min korthet mig unik och jag skulle inte vilja bli längre om jag så fick möjligheten. En av mina bästa vänner är också småväxt och det dröjde inte länge förrän vi började kalla oss för dvärgsessorna.

3. På tal om bästisar – när jag var liten var en transsexuell höna min främsta kamrat.

4. Jag kan sitta i timmar med att leta och klippa bort trasiga hårtoppar från mitt svall, det är som världen i övrigt försvinner medan jag håller på. Jag petar även på tok för mycket i öronen, en riktig topsoman.

5. Jag har aldrig varit arbetslös och har jobbat sedan 17 års ålder (samtidigt med skolgång). Som mest har jag haft tre jobb samtidigt (ett extra på ultratidig morgon 06-08, ett fast heltids 08-17 och ett extra på kvällen 18-21) fast det är inget jag rekommenderar. Speciellt inte om man bor en timme bort med tåg från arbetsplatserna. Trots den erfarenheten hade jag en heltidsutbilning till medicinsk sekreterare samtidigt som jag hade mitt heltidsjobb… samtidigt som jag utbildade mig till makeupartist för inte alltför många år sedan. Men om man vill något så lyckas man. Det är också mitt motto: Ingenting är omöjligt!

Den som läser detta får mer än gärna lämna fem fakta om sig själv i kommentarsfältet :)

8 kommentarer

Okt 27 2012

På tal om intet

Publicerad av i Okategoriserade

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mullfjället i sagolik vinterskrud helt apropå ingenting.

Inga kommentarer

Okt 26 2012

Som något gjort av skräckmästaren fast inte lika läskigt

Publicerad av i Syn

Det vackraste jag lyckades fånga igår, en flock Hitchcock-bevingade varelser som verkade flyga efter regi och skapade världens mise-en-scène. Och ja, vintern har kommit hit. Mer om det i ett annat inlägg (ett glatt sådant).

Dagis kidnappade mig från bloggosfären för att samla en triljon vuxenpoäng. Detta medförde enbart positiva ting såsom att till exempel bli rutinerad, hitta ett bättre sätt att ta tillvara på dagen*. Den enda bieffekten skulle väl vara då att man har ”Här ligger vår lilla fru katt och magen är alldeles platt för hon har just fått sex små barn – smack smack smack smack smack smack – som snuttar hela dan!” på hjärnan och nynnar småfolksmelodier där små sniglar ska akta sig och vimsiga spindlar klättrar upp och ned för trå’n beroende på väder.

* Fast det är inte riktigt sant, för i samma veva som vardagen började ordna upp sig med sömn och mat fann vi Breaking Bad och blev globeroende förmiddag som eftermiddag, kväll och natt. Den kan mycket väl vara den bästa serien jag någonsin sett, en fasligt nagelbitande blandning av MacGyver och Dexter. Nu har vi sett allt som går att se och det har helt plötsligt blivit tomt, naglarna håller på att växa ut igen. Tröstar mig med The Big C (via Netflix, hej och hå vilken fin uppfinning!) som också är helt fantastisk i sin egendomlighet. En mycket lugnare variant av hur ett cancerbesked ställer om livet.

 Nu var det kanske inte meningen att det här inlägget skulle handla om tv-följetonger, jag ville egentligen bara skriva att jag är tillbaka och bloggnödig! Bonsoir, ses imorgon!

3 kommentarer

Sep 20 2012

Trassel

Publicerad av i Okategoriserade

20120812-202118.jpg

Ni har läst det förut; dagarna bara rinner iväg. Eller nej, fel ord. De rusar våldsamt fram precis som vattnet i Tännforsen, som om de hade bråttom mot stupet, ivriga att avsluta sina timmar och låta en ny dag ta över. Vi har inte varit på våran älskade topp sedan vi sa, ja t.o.m skakade hand på, att hit skulle vi minsann klättra MINST fyra dagar i veckan. Som jag saknar höjden där alla i-landsproblem genast blir obetydliga, minimalt små, vid åsynen av de väldiga bergen… Måste.ta.mig.upp. Och andas litegrann. Det är ett virrvarvets garnystan i huvudet, lite om allt och inget fast kanske mest om framtiden, hur den ska se ut. Mammaledigheten är räknad och även fast tre månader dit är det som att man är där innan man vet ordet av.

(På tal om fjäll – Skutan bär nu en gedigen skrud av snö, fast här i dalen är det fortfarande en färggrann höstsaga som berättas.)

I lördags var mitt lilla hjärtegryn 0 år och 364 dagar gammal. Idag är han 1 år och 4 dagar och jag förstår egentligen ingenting när jag minns hur jag låg och bävade för att behöva se min uppskurna mage i operationslampans reflexion (eller i sjuksysterns glasögon för den delen) som om det vore igår. Fast jag fattade i och för sig ingenting då heller, hur en sådan liten juvel kunde komma från mig. Nå, jag sitter och gör en födelsedagsvideo (som tar tid) och tänker att med den kanske en förlossningsberättelse skulle vara på plats så här långt senare? Kyssling bakade en gräddtårta på den stora dagen och köket blev kalas med ballonger och färgglada presenter. Liten åt hallongröt och girlang till frukost och när det var dags för bakverket lufsade vi i oss som om vi vore några karaktärer ur Brakfesten (filmen om några medelålders män som bestämmer sig för att dö, åker till ett hus och äter ihjäl sig, alltså bokstavligen. Dom spricker.)

Och nu har vi börjat inskolning på barnstuga. Jag har förstås inget att jämföra med men det är världens bästa och allt känns så bra. Det första lillsnoddas gjorde var att gå in till målarrummet och det gjorde hans estetiska moder alldeles öm i bröstet. Sedan har han lärt sig klappa sina små ljuvliga händer och det känns som om utvecklingen drivs på rekordsnabbt i och med dagis.

Egentligen syftar rubriken på hur mitt hår används som snuttefilt men jag orkar inte skriva något mer. Dagis är en pärs även ur positiv bemärkelse och efter våra sömnstrider händer det att jag bara sitter och sitter som en håglös zombie utan några som helst hjärncravings. Ungefär som nu. Så jag sätter punkt här.

2 kommentarer

Sep 13 2012

SuperNova

Publicerad av i Okategoriserade

Innan jag skriver något annat här måste jag tillägna följande bokstäver åt allra finaste Nova, för nu har jag läst hennes senaste kommentar tremiljonerhundrasjuttiofem gånger och den gör mig alldeles lycklig och glad lika många gånger om.

Nova som i min fantasi har en hel park uppkallad efter sig där hon går runt och glittrar, odlar alla möjliga grönsaker mitt i ett blomsterhav och ”dresserar” muffins, som i själva verket gör detta fast på den gedigna ballen och förmodligen i köket med det sistnämnda. Nova som berusar sig på livet istället för att ta till alkoholen. Nova som åker på upplysta skogsfester och dansar till natten blir gryning, som avgudar Elloras mat lika mycket som jag, som blandar knasiga men förmodligen dönyttiga smoothies, som tipsar om grönsaksmat som gör att munnen saliverar bara vid bilden av detsamma.

Alltså jag är som INGEN i min nästintill obefintliga blogg men när Nova kommenterar känner jag mig som NÅGON och det är så rart och upplyftande på en och samma gång. Jag har (tyvärr) aldrig träffat Nova men det känns som att jag känner henne litegrann, hon har kommit att bli den där brevvännen man hade som liten som man med iver väntade på vid brevlådan och som man ville besvara med en gång (här kan ni känna er träffade Anna och Rebecca) och skriva hur mycket som helst bara för att det var så roligt att dryfta allt och inget med någon likasinnad.

I bloggosfären är Nova den sanna exploderande stjärnan, precis som i rymden fast inte våldsam förstås, som utvecklar oerhörda mängder energi och strålning, vilket gör att den under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel GALAX!

Tack SuperNova min lilla hippieblomma för att du finns i min cyberrymd och skiner som bara den, som en hel internetnebulosa  samt förgyller mina dagar med dina ord <3


Bild lånad rakt av Novas lins och blogg.

10 kommentarer

Nästa »