Sep 22 2014

Fruktans iskristaller invaderar skeppmassivs höjdpunkt

Publicerad av i Okategoriserade

För att leka en Aftonbladet-rubrik i södra Sverige. Katastrofnyheternas guru ni vet.

förstasnönSolstigen.

Ty nu har det hänt, väderleken de flesta skyr börjar visa tecken på dess oundviklighet.

Skutan har blivit besökt av en sniken Kung Bore, endast som ett tunt lager av florsocker har strötts över toppen. Till mångas förtret, till bybornas stora lycka. #älskasnö är den mest använda taggen i dalen. För efter att ha bott här ett tag lär man känna klimatets omväxling som något positivt (det spelar ingen roll om man är adrenalinkickande snowboardåkare i neonfärgade kläder eller ej), en känsla av att vara omgiven av något så storslaget som inte låter sig styras utan tar sig för närsomhelst (jo, på självaste midsommarafton skedde detsamma), hursomhelst, varsomhelst.

Jag gillar att komma till insikt hur små vi faktiskt är i förhållande till allt omkring. Jag har skrivit det förut, det tål att skrivas igen; en närmast religiös upplevelse utan att blanda in några specifika gudar. Bara det att ingen flinga är den andra lik, unika konstruktioner som färdas genom jordens atmosfär, landar stilfullt och bäddar in landskapet i glitter.

snö1Vid Fjällgården.

49 veckor sedan sist. Dessa bilder ovan togs av mig just då vid förra årets första riktiga fall som skapade visuell sagomagi, jag kan knappt vänta till att få gå ut och ta nya foton av detta tjusiga när Kung Bore bestämmer sig för att ösa på. Brittsommar ena dagen och nedkyld nästipp andra, vad gör väl det när allt kommer kring?

Inga kommentarer

Sep 21 2014

Lolas trollska bakvärk – Söndagsplaydoh

Publicerad av i Okategoriserade

Men idag har hösten allt varit sig lik med snålblåst och nederbörd i sidled. Tillräckligt med ur och skur för att känna för att bara inomhusmysa. Ärligt skrivet har jag inte ens öppnat ytterdörren under alla dessa timmar. För att min lille energiproducerare skulle bli tillräckligt nöjd bestämde jag mig för att göra smurfblå lekdeg vilket jag knasigt nog aldrig gjort förut. Så lätt det var! För att inte tala om kul, när den var färdig satt vi vid matbordet i flera timmar och gjorde den ena skapelsen efter den andra.

Oundvikliga komponenter:

En stort mått vilja*.
4 dl vetemjöl.
3 dl salt.
2 msk alun**
3 msk matolja.
5 dl kokande vatten.
Karamellfärg.

*kan ej köpas.
** kan köpas på Apoteket.

Förfarande:

playdoh3

1. Ha samtliga ingredienser nära till hands på valfri köksbänk.
2. Blanda alla torra varor eller låt som jag den lille få göra detsamma, dock med största möjliga försiktighet eftersom alun kan irritera huden i ”torr” form.
3. Koka upp vattnet, häll i rikligt med karamellfärg (jag tog nog halva flaskan). Häll över den heta kulörta vätskan över den torra blandningen. Låt svalna lite. Knåda ihop, gärna med hjälp av en maskinell assistent (I love my bakmaskin) och
4. Se där! Voila! Ett stycke färggrann formbar massa som sedan kan återanvändas många gånger om vid förvaring i plastpåse eller burk med lock i kylskåpet.

playdoh4

Mycket uppskattat pyssel när vinden sliter tag i Alphyddans knutar.

Inga kommentarer

Sep 20 2014

Om hösten

Publicerad av i Okategoriserade

Van Gogh måste blivit återuppstånden på något sätt, kommit hit och härjat med brittsomriga penseldrag (se nedan). Vid gryningen ligger en enda huttrande förkylningstjock dimridå över dalen som lättar upp allteftersom och vid lunchtid är det som om hösten glömmer bort att vara sig själv och bjussar generöst på solstrålar och t-shirtvärme. Inte mig emot. Och färgskiftningen, den sätter sig direkt på hjärtat.

Höst2

Utanför förskolan.

Höst1

På väg till matbutiken.

Höst

På väg tillbaka från matbutiken.

Alla bilder är mina, tagna med ny mobilkamera Sony Xperia Z1.

2 kommentarer

Sep 19 2014

Put your arms around me, fiddly digits, itchy britches, I love you (w)all.

Publicerad av i Okategoriserade

tumblr_nbycqzIzxn1s1jzwoo1_1280

Ett stycke superknäpp och alldeles förtjusande celluloidremsa att rekommendera och förlora sig i medan myshösten tar sig an utanför samtidigt som mörkret faller brådmoget. Funkar även i syfte att förtränga statens sandlådenivå för en stund.

Därtill röstmagi och en hopplös tonamour som en örontastisk blandning av frontmännen från The Doors och Joy Division som kanske, bara kanske, åstadkommer en osund beroendeframkallande repetering av epilogens melodi.

Gång på gång. Börjar morgonen med denna för att få arbetsiver. Spelar på nytt under dagen för lite mer krut och avslutar kvällen med densamme några gånger om för att pränta in Michael Fassbenders stämma i hjärnan ordentligt så han kan sjunga i mina drömmar.

Tänk vad ett papier-machéhuvud och orimliga läten aldrig förr ackompanjerade kan ställa till det.

Inga kommentarer

Sep 14 2014

I valet. Och kvalet.

Publicerad av i Okategoriserade

norrsken-140912h

Skvallret besannades och  naturföreteelsen gjorde återbesök igår kväll, utan att det fastnade på bild någon annanstans än för lagring i det mentala sinnet <3
Bilden är lånad från Skogstokigs blogg med copyright Linda Hedenljung som onekligen lyckades bättre med kameran.

Annars sjunger huvudet en tidig Di Leva med låten om tillit till vem när det är så här som det är under dessa röstningsvakande timmar. I väntan på intas soffläge, kanske någon liten friterad potatisflinga och något sockerbubblande som, likt en bekant på de sociala medierna skrev, kan fungera som antingen fest- eller tröstmat.

Inga kommentarer

Sep 13 2014

Himlarns smaragdverk av solstorm

Publicerad av i Okategoriserade

Zombiefierat status råder idag föregående natt till ära.

Det är ju inte på varje mörk del av dygnet som ovan ställer till med ädelstensspektakel om man skriver så, och när det väl händer är det närmast en skyldighet att vara åskådare. Jag gick efter magkänsla och sisådär runt tvåsnåret tyckte jag att NU! Nu måste det synas!, drog på mig något tunt klädesplagg eller två, barfota i sandaler och ställde mig utanför dörren i gåshudskylan, vilt klickande med mobilkameran upp mot Totthummelns siluett där natthimmeln tog vid i någon slags naiv förhoppning om att mirakel som sådana slingrande häxbrygdsgröna fenomen faktiskt skulle kunna fastna däri. Det gjorde de inte.

Så istället lånar jag med tillåtelse min kompis Sofias man, fellow neighbour och fotograf Darren Hamlins erövring av detsamma för att visa att det jag skriver är alldeles sant. För mer tjusiga natur- och omgivningsbilder besök Darrens hemsida och instagramkonto omedelbums!

 

Åre, quick northern lights from Darren Hamlin on Vimeo.

Det tisslas och tasslas om att atmosfären kommer inbjuda till en ny föreställning i afton, vi får se om det här vraket till människa som nu tangenterar kommer att kunna hålla upp sina ögons skinnridåer för att ånyo tappa andan.

Inga kommentarer

Sep 13 2014

Han gungar in i tavlan men aldrig ut ur bilden.

Publicerad av i Syn

Swingingview

Men hej, hallå, god stundande midnatt såhär två solvarv senare i bloggosfären!

Vi bor kvar här under månen,  åre(t) runt om än förflyttade till byn och dess alphyddor med vidunderliga vyer, till synes inte minst från den nya lekplatsen. Staden är sällan saknad sånär som på vänner. Det är så vackert att jag vissa mornar vid dagisavlämning blir alldeles pirrig i magen när jag på tillbakavägen ser Skutan omgiven av ett lätt molntäcke medan solen punktbelyser toppen med ett slags nyvaket värmande guldskimmer. Naturens illustration av ett ”god morgon” som sätter sig mjukgörande på insidan.

Swingingview1

Och så lägger gryningen grunden för en fortsatt bra dag där man från den svängande ställningen, liten som stor, kan häpnas över de drakflyg som svävar sig fram genom luften med en känsla av ultimat frihet eller den blossande röda kabinbanan som trafikeras flitigt efter väder. Kanske fastnar blicken på den höstgröna dalen eller den koboltblåa Åresjön. Huru det än förefaller sig vara, är det lätt att bli fångad i den målning som landskapet format fram, ibland kan det till och med ta drygt två timmar med lite lätt armvärk av alla påtryckningar från gungeriet innan man kan ta sig därifrån <3

Bilderna är tagna av mig (således copyright) med min mobiltelefon Samsung Galaxy II om någon är undrande :)

Inga kommentarer

Nov 09 2012

Ögonblicksdokumentation

Publicerad av i Syn

20121109-222102.jpg

20121109-222151.jpg

20121109-222250.jpg
Hej! Jag är i Körsbärslandet och givit mer uppmärksamhet till att jobba, träffa SuperNovor och andra vänner, päronmysa, kalasa och fängelsekonserta mig än till bloggen. Under tiden kan jag meddela att jag går att finna på Instagram här.

3 kommentarer

Okt 31 2012

All hallows’ even

Publicerad av i Okategoriserade

Åh. Samma rysliga vånda år efter år. Den förskräckliga längtan till att klä ut sig, få kreera ett monster eller något snarlikt som för att få utlopp för esteten i mig. Och alla dessa skräckaftonar som gått mig förbi, som slutat i ingenting eller totalt hemmavara. Det råder repris så även under 2012. Tydligen har önskan funnits där sedan 2008. Jag har ännu inte kunna dra nytta av mina fantastiska zombieskor. Var i alla Frankensteins vidunder tar tiden vägen? Inte heller kommer jag kunna traditionsenligt följa med på själaresa under Allahelgona med mina föräldrar för att hälsa på deras föräldrar. Så jag får begrava mig i lite återblickar, slänga några extra slemmiga ögon på mästers döskallekonst och sucka skrovligt.

2006 var året då jag smyckade mig till den glittrande älvan Absinth (och blev förevigad tack vare fina Petra Salmi som gjort skogsväsen av mig förut).
Jag har även varit Marie Antoniette (med huvudet på skaft så att säga), harpunerad sjöjungfru, obducerad docka och bästa hittepå: skottskadad playboybunny.
I min hårresande fantasi kommer jag något skrajset år vara en råttförgiftad Mimmi Pigg och gärna den suicida Miss World-modellen i Beetlejuice.

För att linda lite mumiebinda på såren mysryser vi nu till klassikern Poltergeist och äter våfflor som ju är horribelt gott.

Ps. Något hemskt roligt är att mitt lilla t-shirtspöke idag på dagis åkt pulka för allra första gången i sitt liv <3 Ds.

6 kommentarer

Okt 31 2012

Gårdagens sagolika morgon

Publicerad av i Syn

20121031-185509.jpg

2 kommentarer

Nästa »